Kapitel 5 - phone call

Jag studerade lappen som han tidigare hållit i. Det va då jag märkte ett nummer som stod skrivet uppe i högra hörnet *919-399 25 07*. Det stod inget mer, jag kom då på att det måste vara något Nikki skrivit innan jag fick lappen av henne.. eller?..
Jag ringde Nikki;
- Hej det är Nikki
- Hej Nikki, det är Kristen, du vet lappen du gav mig igår..
- Ah, eller den som Rob skrev sin autograf på? frågade hon
- Ja, precis, hade du skrivit något på den innan, för det står ett nummer på den uppe i hörnet
- nej inte vad jag minns iallafall,,

Jag började skrika och hoppa runt i rummet!
- Vad gör du? frågade Nikki.
- Tänk om det är Robs nummer, skrek jag
- haha ah tänk om, prova ringa vet ja
- Neeej, det vågar jag inte, gud vad pinsamt
- Haha nejdå, men måste dra, men du ring honom, hej då. *klick*

Gud vad ska jag göra, ska jag ringa eller vågar jag verkligen det, tänk om det verkligen är han och att han inte kommer ihåg mig och undrar vilket psyko jag är som har hans nummer.
Fast då kom jag och tänka på det,, varför skulle han ha skrivit sitt nummer om han inte velat att jag skulle ringa det.

Jag tog fram min mobil och skrev in numret, 9 1 9 3 9 9 2 5.. 0 7... jag tvekade men tryckte på "ring". Tonerna kom en efter en, jag var i chock.
- Hej! Svarade någon med mörk röst i andra ändan. Jag kunde inte svara, det kom inte ut något ljus ur min mun.
- Hallå, fortsatte han.
*klick* jag la på, jag fick panik, vad skulle jag göra nu. Nej varför gjorde jag så, nu blir det bara ännu pinsammare..

*Pling*, jag fick ett sms.
"Du glömde dolt nummer, om det var meningen". Stod det
Gud vad pinsamt, tänkte jag.. Jag satt ett tag och funderade på vad jag skulle svara.
"Förlåt, men tycker att detta är jätte pinsamt och du kanske inte kommer ihåg mig, men det är jag från igår.. Jag fick din autograf, och så hittade jag ett nummer på lappen, så jag ringde det :$" Skickade jag som svar.
Tänk om han har glömt bort mig och sitter och skrattar åt mig eller något. Jag kunde inte andas. Han har säkert redan glömt bort mig, han svarar ju inte på smset..

Jag tänkte precis ta en dusch då jag hörde att mobilen ringde. Jag sprang snabbt till den och svarade.
- Hallå! Sa svarade jag anfådd
- Hej, är det Kristen?
- eeeh.. Det kom inte fram något mer. Jag hörde att han skrattade i andra ändan.
- Jag tar det som ett "ja" då! sa han och fortsatte skratta.
- Är det seriöst du.. ? Frågade jag som om jag var dum i huvudet.
- haha ja det är jag och du är du eller?
- Jag antar det, skrattade jag.
- Tänkte bara fråga om du ville träffas och ta en fika någon stans?
- Ja, ja, ja, svarade jag och lät lite väl överdrivet besatt.
- haha vad bra, kan vi ses utanför baren jag spelade på igår, frågade han och jag gick med på det.

Jag slängde mig snabbt in i duschen och försökte sen hitta lite finare kläder än vad jag var van med, men det blev bara jeans och en svart tröja och skinnjacka över.
Jag torkade håret och tog på mig lite mascara, sen sprang jag ner till en taxi som stod borta vid en korsning. När jag satt i taxin, blev jag ännu mer nervös och jag skakade.
*Pling*
"Kommer dit om tjugo minuter, förlåt att jag är lite sen, men det kom något i mellan, lovar att gottgöra dig :). Stod det på smset.
Jag klev ur taxin och ställde mig utanför baren och väntade på honom. Jag funderade om jag kanske skulle svara.
"Det är lungt, är här nu :)" skrev jag bara.

Kristen Stewart: "Det är bisarrt att vara en trendsättare!"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback