Nästa morgon vaknade jag med nya hopp och förväntningar. Jag var glad inte alls lika sorgsen som jag tidigare varit. Jag klev upp ur sängen, tog på mig ett par slitna jeans och min favorit t-shirt. Jag sminkade mig lite snabbt och sen sprang jag ner till köket och bredde en macka.
Jag har aldrig varit den som brytt mig så mycket om hur jag ser ut, min favorit utstyrsel är jeans med slapp t-shirt, ändå hade jag många gånger fått höra hur vacker jag är osv, jag blev alltid lika glad eftersom jag är ganska osäker med mig själv.

Bussen skulle gå om 13 minuter så jag drog på mig min skinjacka och mina converse, sen rusade jag till bussen.

Som vanligt på tisdagar var mitt första ämne engelska, jag gick och satte mig längst bak i klassrummet och väntade på att alla de andra eleverna skulle komma.
Jag kollade på klockan och såg att den stod på 07:46. Jag hade ingen aning om att jag varit så tidig till skolan idag. Jag tog fram mobilen och spelade lite tråkiga spel. Efter ett tag började några komma in i jämna mellanrum. Läraren var försenad som vanligt. Det var kul att träffa några av mina kompisar som gick i min engelska grupp. De andra berättade om vad dom hade gjort under helgen, men jag undvek den frågan och som tur var kom kom läraren in så att jag slapp förklara mig.
Lektionen gick snabbt och jag var sist ut ur klassrummet. Jag slog in kåden till skåpet "3665" och la sen in böckerna.
Resten av dagen susade jag mest omkring själv, jag kände mig osynlig, fast på ett skönt sett. Jag orkade inte dra till mig så mycket uppmärksamhet.

Efter skolan åkte jag till mitt extra jobb på "Justin´s bar". Det var väldigt lungt där nu en tisdag.
Innan jag åkte hem så kollade jag på veckans arbets schema och såg att jag inte skulle jobba igen förän fredag. När jag kom ut så stod mamma redan där och väntade på mig med sin svarta mercedes.
(Jag var nästan en kopia utav min mamma fast yngre. Vi hade båda ljus hy och mörkt hår, den enda skillnaden var hennes kraftigt markerade käkar). Jag hoppade in i bilen och vi körde i snabb fart hem till den stora vita villan.
Det var mamma som hade valt huset, för mig och pappa hade det räckt med något minde och enklare. Jag flinade för mig själv när jag tänkte på hur mamma alltid skulle ha det bästa och finaste. På det sättet var vi hur olika som helst.

När jag klev in genom dörren så stod min äldre bror Cameron där. Jag blev helt chockad, vi gav varandra en stor kram. Gud vad jag hade saknat honom. Han hade studerat utomlands i snart ett år, men nu var han hemma och hälsade på.
Hela familjen åt middag tillsammans, jag hade så mycket att berätta för Cameron så att jag nästan höll på att glömma att äta.
Kvällen var lugn och vi alla var ganska trötta, så vi gick och la oss ganska tidigt.

Natten blev inte rolig, mina tankar var för kreativa ibland och jag kunde bara tänka på Michael och Jenna som låg i samma säng och smekte varandra. Jag kunde inte sluta tänka på det, det fortsatte från det ena till det andra..

Jag vaknade av att klockan ringde. Jag krälade mig ur sängen och fram till spegeln som hängde på den vita väggen, jag stod där ett tag och bara stirrade. Mina smala ben såg gråa ut i ljuset, sminket från gårdagen var utsmetat i hela ansiktet och mascaran hade torkat efter mina tårar.
Michael hade inte hört av sig, jag ville inte tro på det jag såg inatt, det kunde inte vara sant. Killen jag älskade med en av mina bästa vänner, hur kunde dom.. Jag kunde inte tänka mig något sådant hemskt, senast i fredags sa han att han älskade mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra nu, jag orkade inte gå till skolan även fast terminens viktigaste prov var idag. Jag skulle inte kunna koncentrera mig så det kändes bara onödigt.
Jag gick tillbaka till sängen och kollad ut genom det stora fönstret. Molnen på himlen formade sig efter mina tankar. Jag föll i en djup sömn och drömde om Michael, hur bra vi hade haft det. Jag var lycklig och älskad, just då kändes det som om inget kunde förstöra det vi hade.
Men drömmen ledde till hemska saker, min då bästa vän kom fram till Michael och började kyssa honom, jag stod där helt förstummad. Michael svarade hennes kyssar så som han en gång gjort med mina.
De lyckliga minnena tynade bort och jag fördes ifrån de kyssande paret. Bilden suddades ut och jag öppnade ögonen. Solen lös rakt in på mig, jag vände på mig och satte mig upp i sängen.

Dagen fortsatte gå, men för mig hade tiden stannat.

Det knackade på dörren och jag hörde en dov röst som frågade hur jag mådde. Det var min far, han var alltid så förstående, jag lyckades inte dölja min sorg i rösten, han hörde det och kom in i mitt rum, han satte sig på sängkanten bredvid mig.

Jag kunde vanligtvis prata om allt med honom, men nu kändes det för svårt. Men han gissade rätt på första försöket, han kände mig alltför väl. Ibland kan det vara jobbigt, men den här gången var det bra, så att slappa jag berätta för honom.

Jag gick till badrummet och tog en dusch, hämtade en gammal barnslig film som jag kollat på när jag var liten, sen la jag mig och kollade på den. Jag somnade till filmen och inatt drömde jag inte om "killen".

Hej! På denna blogg kommer jag skriva en "novell" om Kristen Stewart och Robert Pattinson fast att Kristen är en vanlig person och Robert är Robert (fast nu finns inte "The Twilight Saga");) och det har inte mycket med att göra om hur dom haft det osv, men det kändes kul att skriva en egen novell om dom. Jag kommer skriva ur Kristens Perspektiv.
Ni får gärna kommentera de olika kapitelna om vad som är bra och dåligt, så kommer den bara förbättras hela tiden :) Ni får även gärna ge tips på vad som kanske kan hända så kan jag kanske få in det någonstans ;)..