Kapitel 12 - I love you

Jag såg i ögonvrån att han flinade åt mig. Han tog på sig ett par tajta svarta boxer kalsonger under handduken och sa att jag kunde vända mig om igen.
Han frågade om det gick bra att dela säng och det var klart att det gick bra. Han kysste mig och han förde mig till sängen, jag drog av mig min t-shirt och vi la oss ner i sängen..
_________________________________________________________________

Robert låg överst. Han smekte mig längst benet samtidigt som vi kysstes. Min vänstra hands fingrar var ihop flätade med Robs och min andra arm höll jag runt hans nacke.
Kyssen blev hetare och hetare och jag kände hans hand stanna upp på min rumpa.
Jag hörde att Rob stönade lite lågt samtidigt som vi kysstes.
Vi rullade runt så att jag nu låg överst, jag började sen kyssa honom på halsen och han verkade gilla det, jag drog mina händer längst hans nacke ner till hans bröstkorg och höll kvar dom där.
Vi pressades närmare varandra och jag kände hur mycket stånd han hade fått, jag undrade om han var lika redo som jag var.
Han sträckte sig efter sängbordet och öppnade lådan och tog upp något. Jag såg vad det var och visste nu att han tänkte på samma sak som jag.
Hans ena arm var nu på min rygg och jag kände att han knäppte upp min bh och slängde ner den på golvet. Sen fortsatte hans arm längst hela min kropp, han stannade vid mitt lår och drog försigtigt upp det mot sig.
Jag drog min hand längst hans kropp och in under hans kallsonger. Jag kände hur hans kuk växte ännu mer.
Jag blev ännu mer upphetsad och jag märkte att han ville ha mig lika mycket som jag ville ha honom nu.
Han drog långsamt ner mina trosor och gjorde samma sak med hans kallsonger, vi slängde ner dom på golvet bredvid min bh.
Han tog sen och öppnade förpackningen och trädde på kondomen. Vi fortsatte sen där vi hade slutat.
Han tryckte försiktigt in den i mig och jag stönade. Han rörde sig långsamt fram och till baka, men när våra kroppar vant sig vid varandra blev rörelserna snabbare och snabbare.
Jag stönade högre och även Rob stönade. Det var en underbar upplevelse med honom. Jag vet inte hur länge vi höll på till jag kände hur hela Robs kropp spändes och sen slappnades av, precis efter kom även jag.
Det var underbart och jag kunde inte hålla in stönet. "AAAHHHH"

Vi la oss bredvid varandra och flåsade tungt. Jag la mitt huvud på hans bröst med handen mellan mitt huvud och hans bröst och mitt översta ben över honom.
- Jag älskar dig, sa han och pussade på mitt huvud samtidigt som han drog sin hand upp och ner längst min rygg.
- Och jag älskar dig, svarade jag och kysste honom på bröstet.

Mitt hjärta började bulta snabbare när han sagt det, jag kunde fortfarande inte förstå varför han just ville ha mig av alla människor och att han sa att han älskade mig, just mig..
Det är inte varje dag jag hör någon säga att den älskar mig och det här var inte vem som helst, han var så speciell.
Vi somnade bredvid varandra och han höll om mig, jag kände mig så trygg i hans närvaro.




Kapitel 11 - Not true

Jag hade inte märkt att jag frysit så mycket som jag gjorde förrän Robert frågade mig om jag frös. Vi hade blivit helt genomblöta utav vågorna som åkt up på oss.
Vi hoppade ner från stenen och kysstes ett långt tag i vattnet.
Utan att jag tänkt på det så hade Rob burit upp mig och gått med mig till stranden samtidigt som vi hade kysst varandra.
Vi satte oss på en röd filt som låg i sanden, Rob hade antagligen lagt dit den tidigare. Vi kysstes väldigt intimt och vi slutade inte, det gick inte. Hans kyssar hade blivit som mitt största behov.
________________________________________________________________

Vi låg länge kvar på stranden, mitt huvud vilade på hans bröst samtidigt som vi låg och kollade upp på den stjärnklara himlen. Jag hörde hans hjärta slå i jämt och lugnt. Han drog sin hand genom mitt hår gång på gång och ibland pussade han mig i hårbotten.
Vi sa ingenting till varandra, vi bara låg där. Det kändes helt underbart och overkligt.

"ring, ring"
Jag sträckte mig över Rob för att nå väskan.
- Hej, sa jag och det lät som om jag precis vaknat.
- Hej Kristen, det är mamma, vart är du?
- Jag är på stranden, svarade jag.
- Ensam? Du kan inte vara ens...
- Nej, jag är med Rob, svarade jag innan hon hade pratat klart.
- Har du inte kommit över dina fantasier än Kris! Du vet att han är kändis och dom bryr sig inte om oss vanligt folk..
- Vadå fantasier, tror du att jag ljuger?? frågade jag med väldigt hög röst, så att Rob hoppade till.
- Ja, men du har hållit på med detta så länge och du är helt besatt av honom.
- Ja, det kanske jag är! Men jag ljuger iallafall inte!, jag kommer inte hem idag, sa jag och la på.

Rob låg på filten och skrattade åt mig.
- Vill du åka hem? frågade han mig.
- Nej jag tänker inte åka hem, hon tror aldrig på mig! svarade jag med irriterad röst.

Nu skrattade han ännu mer åt mig och jag hörde själv hur jag lät, precis som en liten unge. Han slutade skratta åt mig och sa att jag kunde få sova hemma hos honom om jag ville, självklart ville jag det.

Vi packade ner filten och gick upp till bilen, vi satte oss i den och åkte hem. På vägen frågade han vad jag ville ha att äta, men jag svarade att jag inte var hungrig, fast att jag igentligen var hur hungrig som helst eftersom jag inte ätit så mycket idag, men jag ville inte att han skulle känna sig tvungen att ta hand om mig.
Jag somnade på vägen och vaknade inte förrän jag satt i bilen ensam, jag kollade mig förvirrat runt och undrade vart Rob var. Jag satt på en parkering till en pizzeria  såg jag sen när jag vaknat upp lite.
Rob kom gåendes med en stor kartong, han satte sig i bilen.
- God morgon, eller något..!? sa han och flinade, sen gav han kartongen till mig och när jag kände pizzalukten så kunde jag inte längre hejda min mage från att kurra, det var inte lite den kurrade heller.
- Haha, jag visste väll att du var hungrig, sa han när han hörde min mage kurra och skrattade ännu en gång. Jag log bara till svar.

När vi kom hem till honom satte vi oss på gräsmattan och åt pizzan.
Roberts hus såg inte så stort ut utanpå, men när man var inomhus kändes det nästan som om man kunde tappa bort sig.
Tomten hade jag aldrig sett innan, men det var blommor längst huskanten och en stor altan med pool. Gräsmattan var nästan tre gånger så stort som huset i sig var.
- Gud vad vackert du bor, sa jag.
- Tack, men det är väldigt stort för att bara bo en här, svarade han och såg nästan lite ledsen ut.
- Ja, det måste kännas väldigt ensamt här va? med tanke på att det ligger ganska långt bort från allt annat och är så stort.
- Ja det gör det, fast jag har ju min hund Patty ibland, fast han kan ju inte följa med överallt, så han är ganska ofta hos några bekanta.
- Åh, jag har alltid velat ha en hund.. Fast vi har aldrig haft råd med det, sa jag med besviken röst.

Han ställde sig upp och drog upp mig med, han tog min hand och vi gick in i huset. Jag hade sand i hela håret och mina ben hade blivit helt gräsiga nu när vi suttit där ute.
Rob gav mig en handduk och sa att jag kunde få duscha om jag ville, det var väl bäst att jag gjorde det, så jag tog handduken och gick till badrummet som Rob pekade på.
Badrummet var stort och det fanns både ett badkar, en dusch och en bastu inne i det. Jag valde att ta duschen, eftersom det antagligen gick snabbast.
Jag klädde av mig i duschen så att inte all sand skulle åka ut över hela badrummet, sen hängde jag kläderna över badkaret. Efter duschen torkade jag mitt hår i badrummet och virade handduken runt min kropp.
Jag gick sen upp till Robs rum och hoppades på att hitta honom.
Han stod och väntade på mig vid trappen och visade mig sen ännu ett kasse från "Dolce Gabbana", i den var det ett par röda trosor och en passande bh till, dom var precis i rätt storlek.
Sen så gav han mig en t-shirt som antagligen var hans.
Jag väntade med att byta om tills han gick och duschade. Sen drog jag på mig underkläderna och t-shirten. Jag satte mig sen i hans säng och studerade rummet.
Sängen var av svart trä och sängkläderna var vita och väldigt mjuka, dom var antagligen dyra.
På ett bord låg en Ipad och bredvid stod ett kort på Rob och en äldre kvinna, jag gick fram till det och kollade närmare. Jag hade för mig att det var hans mamma, men jag var inte helt säker.
Jag hörde dörren öppnas och vände mig om. Där stod Rob med en handduk virad runt höften. Det droppade vatten från hans hår ner på hans bröst och rann sedan längst hans mage och in under handduken. Jag kom på mig själv att jag hade stått och stirrat på hans kropp och vände mig sen om.
Jag såg i ögonvrån att han flinade åt mig. Han tog på sig ett par tajta svarta boxer kalsonger under handduken och sa att jag kunde vända mig om igen.
Han frågade om det gick bra att dela säng och det var klart att det gick bra. Han kysste mig och han förde mig till sängen, jag drog av mig min t-shirt och vi la oss ner i sängen..





Kapitel 10 - The beach

Efter skolan gick vi mot parkeringen och Nikki fortsatte gå medans jag stannade.
Jag kollade på mobilen, men jag hade inte fått något sms och jag undrade vart han var. Jag började fundera på vart han stod, han kanske bara inte ville ställa sig mitt bland allt folk, så jag gick bort mot en vändplats och ringde honom.
______________________________________________________________

I samma ögonblick som jag tryckte på "ring" så såg jag hans gröna porsche svänga in på skolområdet. Jag vinkade lite så att han skulle se mig, men han var redan påväg mot mitt håll.
Jag öppnade bildörren och tänkte precis sätta mig då jag såg en svart kasse med texten "Dolce Gabbana" på, han tog bort den från sätet så att jag kunde sätta mig.
Han gav mig en kyss och sa förlåt för att han var sen.
- Jag har köpt en sak åt dig, sa han samtidigt som han räckte fram den svarta kassen mot mig.
- Hehe, tack, men det skulle du verkligen inte behövt göra, sa jag när jag tog emot kassen.

- Vart ska vi? frågade jag.
- Kolla i påsen så kan du nog lista ut det, svarade han och skrattade.

Jag tog upp det som låg i kassen, det var en vit bikini, jag fattade då vart vi var påväg.

När vi var framme vid stranden gick vi båda ut ur bilen.
- Här, ska du byta om till bikinin? frågade Rob mig samtidigt som han gav mig bikinin som jag råkat glömma i bilen.
Jag tog den och sa tack ännu en gång, sen gick jag in bakom en buske och bytte om. Bikinin satt perfekt och det måste vara den snyggaste jag någonsin haft, tänkte jag (och dyraste säkert).
När jag kom fram bakom buskarna hade Rob redan gått ner till stranden, så jag gick också ner dit. Han hade inte sett mig så jag bestämde mig för att skrämma honom, jag smög längst stranden, men precis när jag skulle hoppa på honom så ramlade jag.
Robert vände sig om och började as garva.
- HAHAHA, gud vad du skrämde mig, fick han fram samtidigt som han hjälpte mig upp.
- Ja då lyckades jag iafall med det, sa jag och småflinade lite.

Gud vad pinsamt, måste jag vara så himla klumpig, tänkte jag för mig själv.

Han släppte inte min hand efter att han hjälpt mig upp, vi gick längst vattenbrynet i solnedgången. Vågorna slog upp mot benen samtidigt som vi gick och höll hand i hand, det här är det mest romantiska jag någonsin varit med om.
Helt plötsligt bar Rob upp mig och sprang ut i vattnet, jag sprattlade som en fisk för att försöka komma loss, men jag var för klen.
Han gick ut till en sten mitt i vattnet och så satte han mig på den, han satte sig bredvid mig och höll om mig, vi satt där ett bra tag och pratade om en massa olika saker, han var väldigt intesserad av att få träffa min familj, men det var ett samtalsämne jag gärna ville undvika.
Jag hade inte märkt att jag frysit så mycket som jag gjorde förrän Robert frågade mig om jag frös. Vi hade blivit helt genomblöta utav vågorna som åkt up på oss.
Vi hoppade ner från stenen och kysstes ett långt tag i vattnet.
Utan att jag tänkt på det så hade Rob burit upp mig och gått med mig till stranden samtidigt som vi hade kysst varandra.
Vi satte oss på en röd filt som låg i sanden, Rob hade antagligen lagt dit den tidigare. Vi kysstes väldigt intimt och vi slutade inte, det gick inte. Hans kyssar hade blivit som mitt största behov.





Kapitel 9 - Long time ago

Vi svängde in på parkeringen hemma hos mig och vi klev ut. Rob följde mig till dörren och våra läppar fördes närmare varandra, vi kysstes hej då och så gick jag in, jag lutade mig mot dörren när jag stängt igen den och gled sakna ner för den. Jag satt där ett tag på golvet vid dörren.
___________________________________________________________________

Mamma kom nerrusande från trappan mitt emot dörren.
- Vart har du varit, vet du hur oroliga vi varit, du kunde ju hört av dig! skvalvade hon fram.
Jag kunde inte hålla mig för skratt och hon började också skratta när hon upptäckte hur hon lät.
- Varför sitter du här? började hon istället.
- Ärligt talat så vet jag inte, svarade jag med ett skratt.
- Aha ah du är ju över 18 så du får göra som du vill, släcker du när du går och lägger dig?
- haha ah jag fixar det, svarade jag.

Mamma vände sig om och gick upp för trappan, jag hörde när deras sovrumsdörr stängdes igen.
Jag reste mig skakigt upp, mina knän var knäsvaga, jag skakade när jag gick in i vardagsrummet. Det ända jag kunde tänka på var hur mjuka Robs läppar var och hans vackra ögon. Bilden av honom kom tillbaka då vi hade tittat rakt in i varandras ögon, jag fick en rusande känsla genom hela min kropp.

Jag tog fjärrkontrollen och drog upp benen mot min kropp. Jag satte på tvn, jag zappade igenom kanalerna men stannade då jag såg att "Remember me" spelades på tv1000.
Jag kollade på filmen, men det kändes som om allt bara hade varit en dröm, att jag kysst snyggingen på skärmen måste vara ett skämt, det käns så ologiskt att en som jag, en helt vanlig tjej från Los Angeles har fått sin högsta önskan igenom.
När filmen var slut, så gick jag och släckte lyset i hallen, jag gick sen tillbaka och la mig i soffan och drog en filt över mig. Jag kollade lite på filmen som visades, det var någon gammal film om någon tjej som skulle gifta sig, som jag sätt säkert tusen gånger.
Jag somnade nästan direkt, filmen var ingen höjdare.

Nästa morgon vaknade jag av att mamma kom nerusande och ropade på mig. Jag kollad epå min mobil hur mycket klockan var, 07:40.
3 meddelanden och 2 missade samtal. Samtalen var från Nikki, även ett sms var från henne.
"Hej Kris, vart är du?" kl: 03:37.
Jag svarade på smset och undrade varför hon undrat vart jag varit mitt i natten.
De andra två smsen var från Rob!
"Kan jag hämta dig efter skolan? XOXO Rob"
"Juste, när slutar du? :) haha XX Rob"

Jag log medans jag svarade;
"Jag slutar 13:20 :) XOXO Kris"

Jag rusade upp och tvättade av ansiktet, sen gick jag in i mitt rum och bytte om. Sen ropade jag hej då till mamma och pappa och gick ner till bussen.
Jag ringde Nikki medans jag satt på bussen.
- Hallå det är Nikki!
- Hej, det är Kristen.
- Ah hej
- Vad menade du med smset, eller varför undrade du det mitt i natten?
- Neh bara undrade..
- haha okej, när kommer du till skolan?
- Är snart framme, men du vi ses där är skit stressig, kram
- okej kram

Jag såg Nikki genom fönstret, så jag gick och mötte henne, jag hade så mycket att berätta för henne.
Vi kramade varandra hej.
Jag berättade allt för henne om mig och Rob och allt som hänt, hon var jätte glad för min skull. Hon berätta även för mig att hon träffat en.
Vi babblade om en massa saker hela dagen, det märktes att vi inte träffats på länge. Vi bestämde att vi måste hitta på något i helgen.
Efter skolan gick vi mot parkeringen och Nikki fortsatte gå medans jag stannade.
Jag kollade på mobilen, men jag hade inte fått något sms och jag undrade vart han var. Jag började fundera på vart han stod, han kanske bara inte ville ställa sig mitt bland allt folk, så jag gick bort mot en vändplats och ringde honom.

http://tonicgossip.com/wp-content/kristen-stewart-nikki-reed.jpeg



Kapitel 8 - Laugh

Vi satte oss upp i soffan igen och tittade på varandra. När jag såg honom djupt in i hans ögon så upptäckte jag att jag helt klart var kär i honom.
För bara några veckor sen så hade jag varit hopplöst förälskad i en kändis som jag aldrig trodde att jag skulle få träffa, men nu var det som om min högsta önskan var uppfylld.
Rob log mot mig, han var så himla söt när han log sitt snea leende.
Det var en pinsam tystnad som uppstod efter kyssen, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och jag såg på honom att han också var osäker.

Jag tog upp mobilen och såg hur mycket klockan var 00.00, oj shit utbrast jag.
- Vad är det? Frågade Rob samtidigt som han kollade med förvånad min på mig.
- Klockan är redan tolv, svarade jag och kollade upp på honom, det var då jag såg hans min, jag började skratta och han undrade vad jag skrattade åt.
- D.. DDin min, det måste vara den roligaste jag någonsin sett! haha.
- Haha jaha det säger du, sa han och började kittla mig.
Jag brast ut i ett högt garv/skrik, jag brukar inte vara så kittlig annars, så varför var jag tvungen att vara det nu? tänkte jag samtidigt som jag garvade.
Nu var det inte jag som garvade åt honom utan han åt mig, gud vad pinsamt, jag måste se helt galen ut tänkte jag samtidigt som jag försökte lugna ner mig, fast det gick inte förrän han slutade kittla mig.
Han frågade om jag ville ha skjuts hem eftersom det var så sent. Igentligen så ville jag ju inte åka hem, men jag var tvungen eftersom det var skola imorgon.
Han tog min hand för att hjälpa mig upp ur soffan, sedan gick vi hand i hand till bilen, han öppnade dörren åt mig och jag satte mig klumpigt ner i sätet. Hoppas han inte såg det där, tänkte jag för mig själv.
Det verkar som om han inte såg det, han sa iallafall inget om det när han satte sig bredvid mig i förarsätet.

Vi svängde in på parkeringen hemma hos mig och vi klev ut. Rob följde mig till dörren och våra läppar fördes närmare varandra, vi kysstes hej då och så gick jag in, jag lutade mig mot dörren när jag stängt igen den och gled sakna ner för den. Jag satt där ett tag på golvet vid dörren.

http://robertpattinsonwho.com/wp-content/uploads/2010/10/RobertPattinson-KristenStewartRome2.jpg

_______________________________________________________________________________
Hann inte skriva mer, ska på träning nu.


Kapitel 7 - The first kiss

*pling*! Vem var det som skickade sms så här dags..
"Tack för ikväll, det var trevligt. Kram Rob." Stod det. Jag var så glad att jag inte kunde sluta le. Känslorna rusade genom hela kroppen och jag försökte skriva ett sms tillbaka, men allt lät så himla fel. Det är ju inte vem som helst jag skriver till, utan självaste Robert Pattinson!
"Tack själv för att du hade tid att umgås med mig, kram." Världens dåligaste svar, men nu var det skickat.
*Pling*!
"Klart jag har tid för dig, du är helt fantastisk. Ses vi imorgon?" Var det ett skämt, eller ville han verkligen träffa mig igen!!?
"Ja, självklart!:D God natt!" Ännu ett patetiskt svar av mig..

När jag vaknade morgonen efter, så gick jag upp som vanligt. Drömmen hade varit fantastisk och jag hatade att jag hade vaknat upp ur den.
Precis när jag skulle sätta mig ner för att äta frukost så hörde jag min ring-signal uppifrån mitt rum, jag sprang genast dit för att svara utan att kolla vem det var.
- Hallå! (med mat i mun)
- Hej, när kan du ses idag då?
- *tystnad* (jag började förstå att det jag trott var en dröm var verklighet)
Jag kan när som helst, sa jag efter ett tag.
- Okej vad bra kan jag hämta dig hemma hos dig vid 13, så kan vi åka hem till mig sen? Frågade han.
- Ah det låter bra, svarade jag fortfarande lite chockad.

- Okej bra då säger vi så, ses då!
- Ah hej då!


Jag satte mig i sängen och bara stirrade på ingenting.. Skulle jag verkligen hem till Robert Pattinson!! Jag reste mig snabbt, lite för snabbt, huvudet snurrade, men jag gick ändå för att hitta rena kläder.

Jag kollade snabbt på klockan och den stod på fem i ett. Jag tog på mig mina ytterkläder och gick ut för att vänta på honom. Prick klockan ett kom en grön porche som stannade precis framför mig. Den här gången var det han själv som körde. Jag hoppade in i passagerarsätet bredvid honom.
- Hej, hur är det, frågade han och kramade mig.
- Jo det är bra själv?
- Jo, nu är allt bra, svarade han och log.


Väl hemma hos honom tog han min han och ledde mig upp i hans vardagsrum. Det var stort med vita väggar, men soffan och andra mindre detaljer var svarta och gråa.
Vi satte oss i soffan bredvid varandra. Han tog fram sin gitarr och började spela lite på den.
- Kan du spela? Frågade han mig.
- Haha, nja, helt värdelös är jag väl inte, sa jag och skrattade lite.

Han gav mig gitarren och ville att jag skulle spela, jag spelade inget speciellt, bara någon gammal låt som jag visste att jag kunde. Jag gav snabbt tillbaka gitarren till honom.
Han spelade och sjöng till mig. Det lät fantastiskt, noterna klingade i öronen och hans hesa röst var så behaglig att lyssna på.
"Just never think
Less in your heart
Less in our home
It's all I own

You'll learn to hate me
Just never call me baby
Oh Lord
Just call me by my name
And save your soul
Save your soul
Before your too far gone
Before nothing can be done

And shall I win
Shall I win
I ain't got no fight in me
Left for this whole damn world
So hold off
You choose to hold on

It's the one thing that I've known
Once I put my coat on
And I know it's all wrong
She's standing outside holding me
Saying oh please
I'm in love
I'm in love

Girl save your soul
Go on save your soul
Before you're too far gone
And before nothing can be done

Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
Without me you got it all
So hold on
.. "

Han la undan gitarren och satte sig närmare mig, han la armen runt mig och där satt vi ett tag och pratade om allt möjligt. Det jag intressearade mig mest om var att han sa att han gillar mig, mer än som vän.
Efter det lutade han sitt ansikte närmare mitt och våra läppar möttes. Han hade båda sina armar runt min midja och jag hade mina runt hans nacke. Han lutade sig över mig så att jag föll bak i soffan, vi fortsatte att kyssas..

http://kaandiisarre.blogg.se/images/2010/robert-pattinson-and-kristen-stewart-kissing_73747049.jpg



Kapitel 6 - The first meeting

Det kändes som om jag stog där i evigheter, började tro att han inte skulle komma. Men just då såg jag en limousine som kom körande och svängde in precis vid mig.
Fönstret vevades ner.
- Hoppa in, ropade Robert innefrån limousinen.
Det kom ut en chaufför med svart kostym som öppnade dörren åt mig. Jag klev försiktigt in och satte mig rätt emot Rob.
- Hejsan, sa jag när jag satte mig.
- Hej, hur är det? svarade han.
- Jodå, det är bra. Vart ska vi? Frågade jag när vi åkte iväg.
- Förlåt, hoppas det är okej om vi åker till ett annat fik?
- Ah självklart
, svarade jag och lutade mig bak i det mjuka sätet.

Jag kollade ut genom fönstret, men jag såg att han kollade på mig i ögonvrån. Visste inte om jag skulle lådsas som ingenting eller kolla på honom, jag valde att fortsätta kolla ut, ibland vred jag huvudet lite nervöst, för att inte se helt fastfrysen ut.
Efter ett tag var vi framme vid ett café, det såg väldigt lyxigt ut, och jag kände att jag hade gjort fel klädval. Visserligligen så hade Rob bara skjorta och jeans, så det kändes ju såklart lite bättre, men ändå, han var ju snygg i allt.
När vi gick in på caféet så tog han mig i handen. Det pirrade i hela kroppen och jag tror han märkte det. När vi kom in såg jag det stora rummet och en övervåning som var lika stor.
Han tog med mig upp och där stod en stor vakt, först undrade jag varför en vakt stod här, men sen läste jag på dörren "V.I.P", stod det med stora guldiga bokstäver.
Vi gick in och när jag kollade mig runt såg jag en massa kändisar som Taylor Swift, Byoncé, Dakota Fanning, Mia Maestro, Ian Somerhalder och Matthew Davis och en massa andra som jag kände igen.
Vi gick till ett bås i ett hörn och satte oss.
Vi beställde varsin cheesecake och en latte. Det tog inte lång tid innan vi fick den.
- Det här måste vara den godaste cheesecake jag någonsin ätit, sa jag, mest för att bryta tystnaden.
- Haha ah den är faktiskt riktigt god, svarade han.

Jag visste inte vad jag skulle säga mer, så vi åt kakan i tystnad.
Vi småpratade lite och jag märkte att han närmat sig, mig. Han la ena armen runt mig och jag lutade mig lite diskret mot honom.
Senare skjutsade Rob hem mig, det känns lite konstigt att han vet vart jag bor, men ändå helt fantastiskt.
- Vi hörs, sa Rob och pussade mig på pannan innan jag gick in i huset.

http://images2.fanpop.com/images/photos/6000000/Blue-Water-Cafe-robert-pattinson-and-kristen-stewart-6091616-2081-1354.jpg



Kapitel 5 - phone call

Jag studerade lappen som han tidigare hållit i. Det va då jag märkte ett nummer som stod skrivet uppe i högra hörnet *919-399 25 07*. Det stod inget mer, jag kom då på att det måste vara något Nikki skrivit innan jag fick lappen av henne.. eller?..
Jag ringde Nikki;
- Hej det är Nikki
- Hej Nikki, det är Kristen, du vet lappen du gav mig igår..
- Ah, eller den som Rob skrev sin autograf på? frågade hon
- Ja, precis, hade du skrivit något på den innan, för det står ett nummer på den uppe i hörnet
- nej inte vad jag minns iallafall,,

Jag började skrika och hoppa runt i rummet!
- Vad gör du? frågade Nikki.
- Tänk om det är Robs nummer, skrek jag
- haha ah tänk om, prova ringa vet ja
- Neeej, det vågar jag inte, gud vad pinsamt
- Haha nejdå, men måste dra, men du ring honom, hej då. *klick*

Gud vad ska jag göra, ska jag ringa eller vågar jag verkligen det, tänk om det verkligen är han och att han inte kommer ihåg mig och undrar vilket psyko jag är som har hans nummer.
Fast då kom jag och tänka på det,, varför skulle han ha skrivit sitt nummer om han inte velat att jag skulle ringa det.

Jag tog fram min mobil och skrev in numret, 9 1 9 3 9 9 2 5.. 0 7... jag tvekade men tryckte på "ring". Tonerna kom en efter en, jag var i chock.
- Hej! Svarade någon med mörk röst i andra ändan. Jag kunde inte svara, det kom inte ut något ljus ur min mun.
- Hallå, fortsatte han.
*klick* jag la på, jag fick panik, vad skulle jag göra nu. Nej varför gjorde jag så, nu blir det bara ännu pinsammare..

*Pling*, jag fick ett sms.
"Du glömde dolt nummer, om det var meningen". Stod det
Gud vad pinsamt, tänkte jag.. Jag satt ett tag och funderade på vad jag skulle svara.
"Förlåt, men tycker att detta är jätte pinsamt och du kanske inte kommer ihåg mig, men det är jag från igår.. Jag fick din autograf, och så hittade jag ett nummer på lappen, så jag ringde det :$" Skickade jag som svar.
Tänk om han har glömt bort mig och sitter och skrattar åt mig eller något. Jag kunde inte andas. Han har säkert redan glömt bort mig, han svarar ju inte på smset..

Jag tänkte precis ta en dusch då jag hörde att mobilen ringde. Jag sprang snabbt till den och svarade.
- Hallå! Sa svarade jag anfådd
- Hej, är det Kristen?
- eeeh.. Det kom inte fram något mer. Jag hörde att han skrattade i andra ändan.
- Jag tar det som ett "ja" då! sa han och fortsatte skratta.
- Är det seriöst du.. ? Frågade jag som om jag var dum i huvudet.
- haha ja det är jag och du är du eller?
- Jag antar det, skrattade jag.
- Tänkte bara fråga om du ville träffas och ta en fika någon stans?
- Ja, ja, ja, svarade jag och lät lite väl överdrivet besatt.
- haha vad bra, kan vi ses utanför baren jag spelade på igår, frågade han och jag gick med på det.

Jag slängde mig snabbt in i duschen och försökte sen hitta lite finare kläder än vad jag var van med, men det blev bara jeans och en svart tröja och skinnjacka över.
Jag torkade håret och tog på mig lite mascara, sen sprang jag ner till en taxi som stod borta vid en korsning. När jag satt i taxin, blev jag ännu mer nervös och jag skakade.
*Pling*
"Kommer dit om tjugo minuter, förlåt att jag är lite sen, men det kom något i mellan, lovar att gottgöra dig :). Stod det på smset.
Jag klev ur taxin och ställde mig utanför baren och väntade på honom. Jag funderade om jag kanske skulle svara.
"Det är lungt, är här nu :)" skrev jag bara.

Kristen Stewart: "Det är bisarrt att vara en trendsättare!"



Kapitel 4 - He's amazing

Där stod han.. Robert Pattinson! Mina ben skakade och jag kunde knappt stå på dom, jag ville bara rusa fram och krama om honom. Ingen annan verkade veta vem han var så ingen stod upp, så nu hade jag chansen, det var nu eller aldrig! Jag gick fram och ställde mig precis nedanför han, våra blickar möttes och mitt hjärta bultade så snabbt att det kändes som om det skulle hoppa ut.

Jag kan knappt tänka mig, att jag stod fem meter ifrån Robert Pattinson. Han var mer en dubbelt så snygg i verkligheten, hans charm och utstrålning gjorde så att jag inte kunde slita blicken ifrån honom! Han märkte att jag fortfarande stod och stirrade på honom, han böjde sig ner och satte sig på huk framför mig, han fortsatte sjunga, som om han sjäng till mig.
Jag fick en rysning som gick genom hela kroppen. Jag höll på att drunkna i hans vacka grå/blå ögon, men då reste han sig upp och jag kom tillbaka till verkligheten. Nikki hade kommit fram till mig utan att jag märkt det tidigare, hon såg också att det var Rob eftersom han nästan är det ända jag snackar om.
Hon gav mig en lapp så att jag kunde be om en autograf!
När bandet spelat klart så räckte jag fram lappen till honom och han böjde sig ner mot mig.
- Vad är ditt namn, frågade han med sin lugna sexiga röst.
- Kristen, svarade jag med pipig röst och rodnade,
han log sitt snea léende och gav mig lappen. Jag la den direkt i min ficka utan att kolla på den, ville inte missa en sekund av att se på honom i verkligheten.
Robert och resten av bandmedlemmarna plockade ihop instrumenten.
- Hej då, ses kanske någon gång, sa han till mig och blinkade med ena ögat, sen lämnade han scenen.
Jag stod helt förstummad, Robert Pattinson hade pratat med mig och han visste vad jag hette.
Jag och Nikki lyssnade på ett till band, men sen gick vi hem. Vi skildes åt hemma hos Nikki eftersom hon bodde på vägen, sen tog jag en promenad resten av vägen hem.

Det var mörkt och kallt ute, men jag frös inte, jag var kär, helt hopplöst förälskad! Om jag bara inte hade varit så blyg, så skulle jag snackat med honom och iallafall försökt få honom intressead av mig. Fast varför skulle en sån snygging vilja va ihop med en helt vardaglig tjej som mig.
Det gick snabbt att gå hem, eftersom jag tänkte på annat. Jag gick upp på mitt rum och tog fram autografen jag fått av Robert. Jag luktade på den, den luktade herr-parfym. Jag låg och läste det han skrivit " To Kristen from Robert Pattinson ♥". Jag läste det om och om igen...







Kapitel 3 - Wounds

April, maj, juni..

När jag vaknade nästa morgon så satt jag på tv.n och kollade på min favoritfilm "Remember me", min favorit skådis Robert Pattinson är ju med där, han är helt perfekt, så himla snygg och allt.. Folk säger att man inte kan älska någon man inte känner, men om det inte är kärlek så vet jag inte vad kärlek är.

Det var lördag och bara en vecka kvar till sommarlovet. Gud vad jag längtade till ledighet och sol, slippa plugget för alltid och åhhhh vad jag var lycklig.

Jag gick till badrummet, men jag stannade till när jag såg mig själv i spegeln och skrattade lite. Jag såg verkligen ut som ett lik idag.
Jag tog av min sov t-shirt och hoppade in i duschen. Jag stod och sjöng lite på min favoritlåt "Let me Sign";
She's standing by a broken tree,
Has arms twisted, she's pointing at me,
I was dammed by the light Coming over.
As she spoke with a voice that Disrupted the sky.
She said, Hold on lover, (yeah) don't be ashamed,
I will wrap you in my arms,
and know that you'll be safe.
Let me Sign.
Let me Sign.


Efter duschen letade jag efter kläder tills ikväll, det blev en vit t-shirt, mörk grå kavaj, mörka jeans och ett silvrigt halsband.

Jag ringde Nikki som jag skulle gå ut med ikväll, hon var snart färdig så jag åkte och mötte henne.
Vi hade bara varit vänner i en månad, men det kändes som om vi kännt varandra hela livet.
Vi åkte till en bar här i Los Angeles. Det var en ganska stor bar där det alltid är några som uppträder.
Vi tog några drinkar och sen hände det. Jag hörde rösten, men först kopplade jag inte riktigt vem det var, men sen när jag vände mig om såg jag vem..!

http://26.media.tumblr.com/tumblr_lbdwgysDfr1qciah5o1_500.jpg


RSS 2.0