Kapitel 6 - The first meeting

Det kändes som om jag stog där i evigheter, började tro att han inte skulle komma. Men just då såg jag en limousine som kom körande och svängde in precis vid mig.
Fönstret vevades ner.
- Hoppa in, ropade Robert innefrån limousinen.
Det kom ut en chaufför med svart kostym som öppnade dörren åt mig. Jag klev försiktigt in och satte mig rätt emot Rob.
- Hejsan, sa jag när jag satte mig.
- Hej, hur är det? svarade han.
- Jodå, det är bra. Vart ska vi? Frågade jag när vi åkte iväg.
- Förlåt, hoppas det är okej om vi åker till ett annat fik?
- Ah självklart
, svarade jag och lutade mig bak i det mjuka sätet.

Jag kollade ut genom fönstret, men jag såg att han kollade på mig i ögonvrån. Visste inte om jag skulle lådsas som ingenting eller kolla på honom, jag valde att fortsätta kolla ut, ibland vred jag huvudet lite nervöst, för att inte se helt fastfrysen ut.
Efter ett tag var vi framme vid ett café, det såg väldigt lyxigt ut, och jag kände att jag hade gjort fel klädval. Visserligligen så hade Rob bara skjorta och jeans, så det kändes ju såklart lite bättre, men ändå, han var ju snygg i allt.
När vi gick in på caféet så tog han mig i handen. Det pirrade i hela kroppen och jag tror han märkte det. När vi kom in såg jag det stora rummet och en övervåning som var lika stor.
Han tog med mig upp och där stod en stor vakt, först undrade jag varför en vakt stod här, men sen läste jag på dörren "V.I.P", stod det med stora guldiga bokstäver.
Vi gick in och när jag kollade mig runt såg jag en massa kändisar som Taylor Swift, Byoncé, Dakota Fanning, Mia Maestro, Ian Somerhalder och Matthew Davis och en massa andra som jag kände igen.
Vi gick till ett bås i ett hörn och satte oss.
Vi beställde varsin cheesecake och en latte. Det tog inte lång tid innan vi fick den.
- Det här måste vara den godaste cheesecake jag någonsin ätit, sa jag, mest för att bryta tystnaden.
- Haha ah den är faktiskt riktigt god, svarade han.

Jag visste inte vad jag skulle säga mer, så vi åt kakan i tystnad.
Vi småpratade lite och jag märkte att han närmat sig, mig. Han la ena armen runt mig och jag lutade mig lite diskret mot honom.
Senare skjutsade Rob hem mig, det känns lite konstigt att han vet vart jag bor, men ändå helt fantastiskt.
- Vi hörs, sa Rob och pussade mig på pannan innan jag gick in i huset.

http://images2.fanpop.com/images/photos/6000000/Blue-Water-Cafe-robert-pattinson-and-kristen-stewart-6091616-2081-1354.jpg



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback