Kapitel 4 - He's amazing

Där stod han.. Robert Pattinson! Mina ben skakade och jag kunde knappt stå på dom, jag ville bara rusa fram och krama om honom. Ingen annan verkade veta vem han var så ingen stod upp, så nu hade jag chansen, det var nu eller aldrig! Jag gick fram och ställde mig precis nedanför han, våra blickar möttes och mitt hjärta bultade så snabbt att det kändes som om det skulle hoppa ut.

Jag kan knappt tänka mig, att jag stod fem meter ifrån Robert Pattinson. Han var mer en dubbelt så snygg i verkligheten, hans charm och utstrålning gjorde så att jag inte kunde slita blicken ifrån honom! Han märkte att jag fortfarande stod och stirrade på honom, han böjde sig ner och satte sig på huk framför mig, han fortsatte sjunga, som om han sjäng till mig.
Jag fick en rysning som gick genom hela kroppen. Jag höll på att drunkna i hans vacka grå/blå ögon, men då reste han sig upp och jag kom tillbaka till verkligheten. Nikki hade kommit fram till mig utan att jag märkt det tidigare, hon såg också att det var Rob eftersom han nästan är det ända jag snackar om.
Hon gav mig en lapp så att jag kunde be om en autograf!
När bandet spelat klart så räckte jag fram lappen till honom och han böjde sig ner mot mig.
- Vad är ditt namn, frågade han med sin lugna sexiga röst.
- Kristen, svarade jag med pipig röst och rodnade,
han log sitt snea léende och gav mig lappen. Jag la den direkt i min ficka utan att kolla på den, ville inte missa en sekund av att se på honom i verkligheten.
Robert och resten av bandmedlemmarna plockade ihop instrumenten.
- Hej då, ses kanske någon gång, sa han till mig och blinkade med ena ögat, sen lämnade han scenen.
Jag stod helt förstummad, Robert Pattinson hade pratat med mig och han visste vad jag hette.
Jag och Nikki lyssnade på ett till band, men sen gick vi hem. Vi skildes åt hemma hos Nikki eftersom hon bodde på vägen, sen tog jag en promenad resten av vägen hem.

Det var mörkt och kallt ute, men jag frös inte, jag var kär, helt hopplöst förälskad! Om jag bara inte hade varit så blyg, så skulle jag snackat med honom och iallafall försökt få honom intressead av mig. Fast varför skulle en sån snygging vilja va ihop med en helt vardaglig tjej som mig.
Det gick snabbt att gå hem, eftersom jag tänkte på annat. Jag gick upp på mitt rum och tog fram autografen jag fått av Robert. Jag luktade på den, den luktade herr-parfym. Jag låg och läste det han skrivit " To Kristen from Robert Pattinson ♥". Jag läste det om och om igen...







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback