Vi dukade undan på bordet och gick sen upp för att byta om. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta på mig när jag skulle träffa dom för första gången. Men jag såg att Rob bara tog på sig ett pat jeans och en t-shirt så jag gjorde desamma, fast istället för slitna jenas som jag oftast brukar bära valde jag ett par hela.
Jag sminkade mig lite lätt och borstade igenom håret.
________________________________________________________________

Vi gick ut till Robs bil för att åka till hans föräldrar. Jag satt och höll på med min mobil då jag kände att Rob plötsligt började backa med snabb fart. Jag kollade upp och såg en massa folk med kameror utanför porten. Det måste ha varit fler en trettio personer.
Rob sa åt mig att stanna i bilen medans han sprang in i huset och kom ut med hans chaufför. Jag hade ingen aning om att han var hemma hos honom.
Chauffören satte sig i limousinen och Rob kom tillbaka till mig satte sig på förarsätet igen.
Limousinen körde före oss och ut genom porten åt höger, jag såg hur alla paparazzis sprang efter den i sen stor klunga. Vi körde snabbt ut ur porten fast åt andra hållet.
Jag började skratta för att det såg så kul ut när alla sprang efter limon.
- Vad skrattar du åt? Frågade han och log.
- Haha, nej men det såg så kul ut när alla sprang efter som en stor flock med djur.
- Haha, det har du rätt i. Sa han och skrattade också.

Vi åkte vidare mot Robs föräldrars hus, jag blev bara mer och mer nervös desto längre vi kört. Jag hade inte märkt att mitt ben skakade förän Rob la sin hand på det.
- Haha är du nervös? Frågade han mig och log.
- Ja.. Viskade jag fram.
Han lutade sig mot mig och kysste mig, bilen hade stannat och mitt hjärta dunkade hur fort som helst. Jag ville inte att han skulle se hur nervös jag var, men han märkte det när han kände hur hela jag skakade.
- Vi kan vänta här ute tills du lugnat dig lite. Sa han och log.
Jag tog några stora diskreta andetag.
- Nu går vi in. Jag fattade inte själv att jag sa det,men det var ju i för sig självklart att jag ville träffa hans föräldrar, men jag hade knappt vant mig med tanken att jag faktiskt var ihop med Robert Pattinson och nu skulle jag få träffa hans föräldrar.
Huset var inget speciellt, det var en vanlig vit villa som nästan alla ägde runt om i det här kvarteret. Jag hade nästan varit 100% säker på att dom skulle ha världens hus, men som tur var så fick husets utseénde mig att slappna av, lite iallafall..

Rob öppnade dörren.
- Vi är här nu! Ropade han och jag hörde steg uppifrån. Jag såg kvinnan jag tidigare sett på bilden hemma hos Rob, hon var bara lite äldre nu, men såg ändå väldigt bra ut för sin ålder.
Efter henne kom en äldre rund man. Hans hår var mörkt upptill, men på sidorna var det grått. De båda två bar enkla kläder och såg väldigt trevliga ut.

- Du måste vara Kristen. Sa hans mamma och gick mot mig för att hälsa, hans pappa kom efter henne och välkomnade mig hem till dom.
- Det här är min far Richard och min mor Clare. Sa Rob när vi höll på att hälsa.
Jag kunde äntligen andas igen när jag insett hur vänliga dom var. Dom var glada att äntligen få träffa mig sa dom och det gjorde mig lugnare att dom hade sett fram emot det här.

Hans föräldrar tog med oss genom huset och ut på baksidan. Där stod tre män i Robs ålder och två tjejer som var lite äldre än Rob. Jag antog att det var hans systrar Lizzy och Victoria, men männen hade jag ingen aning om vilka det kunde vara.
Tjejerna var de första som kom fram och hälsade, det visade sig vara dom jag trodde och de var väldigt pratglada. Jag såg likheterna mella Lizzy och Victoria, båda var långa och blonda. Rob och Lizzy hade även många liknande drag i ansiktet.
Männen som stått en bit ifrån kom nu mot oss och Rob kramade om dom allihopa.
- Det här är mina barndomsvänner Bobby, Sam och Marcus. Sa Rob och jag hälsade på dom.

Efter vi stått och pratat en ganska bra stund ropade Clare på oss att det var mat. Vi gick mot bordet som stod dukat i solnedgången.
Jag såg några igenkända ansikten när jag närmade mig bordet.
- Överraskning. Viskade Rob när han märkte att jag såg människorna. Först då kopplade jag att det var mina föräldrar.
Först kändes det väldigt pinsamt, men efter att vi ätit och småpratat lite kändes det riktigt bra.
Den enda som saknades nu var min bror, men eftersom han bodde långt här ifrån så var det med minsta sannolikhet att han skulle dyka upp.

Vi satt länge och pratade och jag kände att jag verkligen trivdes, alla kom bra överäns och ingen satt tyst, iallafall inte länge.
Klockan var mycket när vi bestämde oss för att åka hem. Vi sa hej då och gick ut till bilen. Jag kom på att mina föräldrar var kvar, så jag frågade om det var okej att dom stannade. Det var självklart att dom kunde stanna.

Jag somnade i bilen på vägen hem..